Tvillingsyskonen Simon och Gréta Fischl, 14 år gamla, har imponerat på pisten under tävlingsåret 2023/2024 och är nu etablerade inom Sverigeeliten i sin åldersgrupp. Här berättar det själva om resan inom fäktningen, framgångarna hittills och vi får också ta del av några framtidsdrömmar.
Gréta, vad var det som först lockade dig till fäktning?
”Det var min mamma som föreslog att jag skulle testa på fäktning och sedan blev jag fast. Jag minns särskilt när jag fäktade mot min pappa och vann. Det var en häftig känsla.”
Och du, Simon?
”Mamma hade fäktats florett när hon var yngre och ville att vi skulle prova någon sport. I Umeå, där vi bodde innan, fanns möjligheten men man behövde vara minst 10 år för att börja. När vi flyttade till Habo nära Jönköping, där det fanns en klubb, åkte vi dit för att testa och sedan dess har jag varit fast.”
Vilka förebilder har ni inom fäktningen?
”Vår tränare Johan är en av de många vi idoliserar,” säger Gréta. ”Andra är Szilágyi Áron, Siklósi Gergely och Johan Harmenberg. Jag inser att många av dem är ungerska, men de är verkligen inspirerande.”
Simon håller med: ”Johan Bergdahl, vår tränare, är min förebild. Det är han som visat mig hur man fäktas på riktigt och på ett bra sätt.”
Hur ser en typisk träningsvecka ut för er?
”En typisk träningsvecka består ofta av tre träningar och ibland en tävling på helgen. På dagar vi inte tränar brukar jag gå på en joggingtur,” berättar Gréta.
Simon förklarar: ”Vi har träning på tisdagar kl. 18 till 20, egen träning i Habo från kl. 19 till 20:30, och träning med de yngre på lördag morgon. På förmiddagen fäktas jag med de vuxna.”
Vad har varit era största utmaningar?
”Det största hindret för mig har varit att tänka,” säger Gréta. ”Det kanske låter konstigt, men man måste lära sig att tänka strategiskt i fäktningen. Det räcker inte med att bara gå på träningarna utan att veta hur man ska utöva det man lärt sig.”
Simon håller med: ”Rädslan för att förlora är en stor utmaning. Ibland tänker man för mycket och får tankar om förlusten, vilket gör att man fäktas för passivt eftersom man inte vill riskera något.”
Vilken prestation är ni mest stola över?
Gréta svarar snabbt: ”När jag vann Uppsala Cup. Allt arbete jag lagt ner resulterade i en förstaplats.”
”Jag är mest stolt över Masters-pokalen jag vann på USM,” säger Simon. ”Jag hade näst högst ranking, men han som var först blev eliminerad tidigt. Jag kom längre än honom och lyckades skrapa ihop tillräckligt med poäng för att ta förstaplatsen.”
Vad har ni för framtidsmål inom fäktningen?
”De närmaste två åren vill jag vinna Masters U17 och utveckla och lära mig nya färdigheter för att bli bättre och bättre och till slut bli bäst,” säger Gréta med beslutsamhet.
Simon funderar: ”Jag har tänkt på att delta i OS eller liknande, men jag vill inte bara ha en fäktningskarriär. Men det skulle såklart vara en stor ära att få delta i sådana mästerskap.”
Hur balanserar ni skola, träning och fritid?
Gréta förklarar: ”Jag har inte haft några problem i skolan innan, men även om man känner press på sig själv från fäktningen och skolan är det viktigt att kunna hantera den pressen och slappna av då och då. Gärna få bort pressen innan man sover.”
Simon håller med: ”Det är inte så många träningspass per vecka så man hinner med skoluppgifter, men några helger försvinner ibland på grund av tävlingar.”
Vad skulle ni ge för råd till yngre fäktare?
”Lär dig den enkla tekniken i början och tankesättet,” säger Gréta. ”När man väl vill utvecklas är det bara att gå på en tävling och testa. Tänk inte ’jag ska bli bättre innan jag tävlar’. Hur ska man bli bättre om man inte upplever något nytt?”
Simon nickar och tillägger: ”Disciplin är viktig, behåll lugnet och fäktas för din egen skull och ha kul.”
Simon och Gréta Fischl är två unga fäktare med stora ambitioner. De har också ett stort engagemang för sporten och när de inte är iväg på tävling hjälper de klubbens yngsta fäktare att utvecklas. Fortsätter de på inslagen väg har de alla möjligheter att förverkliga sina drömmar – och kanske får vi se dem i OS 2030?
